"Jag är inte lika djup längre. Jag vet inte exakt vad som menas med det, men det känns i alla fall så. Det djupa, det mörka, den gropen – jag har liksom kravlat mig upp. Det har nog alltid funnits något vackert, dekadent och förtjusande i mörkret men när man har varit där, även om jag bara har snuddat vid det, så vill man liksom inte tillbaka. Jag ser ingenting vackert i rödvinsfyllor, självdestruktivitet och kedjerökande med de sorgligaste låtar någonsin skrivna i bakgrunden. Det ser så vackert ut när det är en illusion i huvudet, tanken om att vara en djup, poetisk människa som skriver förtrollande ord och dövar smärtan med vin, men när man har varit där står det alldeles tydligt för en att så är det inte. Det sorgliga är just bara sorgligt. Jag tror att människor som befinner sig där romantiserar den närvaron för att själva orka leva i den. Men ingen som varit där vill dit igen. Alla som är där vet att det är just romantisering, inte en verklighet eller en lycka. Oh, så långt ifrån lycka.

Ibland kan jag beklaga mig för att den delen till viss del försvunnit från mig. Det djupa och mörka. För när allt kommer omrking var det just det som gav den här bloggen och kanske även mig själv som person sitt romantiska skimmer. Det mörka fick mig och er att känna en stor tillgivenhet, kännedom, stark känsla av att inte vara ensam.

Och nu behöver jag inte längre romantisera min närvaro. Jag behöver inte förtrolla ord för att mitt liv ska låta vackrare än vad det är. Jag behöver inte förklä någon sorg för att det ska låta fint istället för just fult.

Jag är fortfarande jag, men så mycket av det mörker jag har haft är borta… i alla fall nu. Även om det var ett mycket mindre mörker än många andras så var det fortfarande mitt mörker och min grop jag grävde och nu är jag inte i den något mer. Jag har klättrat upp, borstat av knäna och gått vidare. Jag skrattar mer idag – så enkelt är det. Jag kanske inte kan ge lika hjärtskärande historier om brustna hjärtan just nu men jag skrattar mer idag och jag hoppas att jag kan få er att skratta med mig istället för att gråta med mig, för omväxlings skull."