Känner som vanligt att jag är lite dålig på att blogga. Men nu har det iallafall lugnat ner sig efter nyårsskiftet med ställen att vara på och saker att göra.

 

Iallafall, jag tillbringade juldagen "hemma" i Arvidsjaur. Och det är lustigt hur lite man faktiskt kan sakna en plats som man tillbringat i princip hela sitt liv på. Att vara tillbaka där på en hemvändarfest borde kanske vara mer fyllt av glädje än vad det är för mig. Visst är det trevligt att träffa människor som man inte sett på ett tag och så, men känner aldrig behovet av att åka tillbaka dit. Och att vara där ett dygn räcker gott och väl. Men jag har inte så mycket att åka tillbaka till. Delar av släkten bor där och de kommer självklart alltid vara värda att hälsa på, men utöver det är det läskigt hur lite folk jag inte längre har kontakt med därifrån. Och det är väl både självvalt och på andras intiativ - men i vilket fall, inte min förlust.
Jag ser det inte som hem längre. Hem är här i Umeå och hem kommer alltid vara där mor och far är, just nu i Piteå. Detta får mig ju att inse hur bra det verkligen var för mig att flytta, hur mycket jag faktiskt misstrivdes där sista tiden och hur pass mycket bättre jag mått senaste 1,5 åren i Umeå.

 

Fått lära känna så många fina människor och blivit så mycket bättre på att lägga energin där jag borde, i rätt personer. Har heller inte kvar samma känsla som jag hade när jag var kvar i Arvidsjaur, att jag stod och trampade på samma ställe i livet och inte tog mig någonstans.
Ser fram emot det här nya året, det känns som att det kommer bli fint.