Okej. Nu vet jag inte vart jag ska börja... Jag kände nog mest bara för att skriva. Vet inte om vad.

Men visst är det jobbigt när saker och ting är oklart, när man går ovetande? Är det något jag verkligen ogillar så är det att vara osäker. Antingen på saker som rör den närmsta framtiden eller på personer. Men då har jag å andra sidan alltid känt att jag behöver ha lite koll, som det lilla kontrollfreak jag är. Har aldrig haft den här "det-löser-sig-attityden" och förstår inte hur folk kan ha det. Antingen försöker man verkligen så gott det går eller så om det är något man inte kan styra över, tja, då gör man det man kan men sedan går jag och oroar mig resten av tiden. Inte hälsosamt.

Nåja, DET LÖSER SIG då alltså, kanske. Typ. Eller något. Only time can tell... Usch.

 

Är iallafall arbetslös igen nu när jag är icke-pluggande. Varför är det så många som söker in på just den linjen jag vill gå? Nästa termin viiiill jag verkligen ta mig in. Måste jag ta mig in.
Den här tristessen när man är arbetslös alltså, kill me.

 

Haha, det var inte ens detta jag tänkt skriva om.. Men det här blev ju ett ledsamt inlägg? Lugn peeps, jag är inte down! Glad egentligen. Livet. Det kommer med sina bra stunder med, helt klart.