Det är lite sorgligt det här med människor och hur de bara blir kapitel i ens liv. En del kortare och en del längre.
Man inser i efterhand att han var inte mannen i mitt liv, även fastän man trodde det flera år eller bara en natt. Eller flera. Och den där människan som du tycker så mycket om, som blivit en väldigt nära vän försvinner ibland bara ur dit liv. Dom backar ut ur det, utan anledning. Andra slutar det att skrivas om för att sedan några kapitel senare återkomma.

Samtidigt som det är spännande med nya kapitel och nya människor är det lite läskigt. Och det är sorgligt med avslut.

Men det viktigaste är nog de som finns kvar när sista kapitlet kommer, oavsett om de alltid stått med eller om de försvunnit och sedan återkommit.

Man får försöka se till att precis de människor man vill ska vara där, är där.

Resten behöver man inte slösa bläck på.