Man kan faktiskt gå vidare.
Man kan faktiskt släppa taget, gå vidare. Du inser att du har gjort det när du får höra saker och du inte bryr dig (lika mycket) längre. Du kan träffa honom på stan, ge honom en snabb kram och sedan springa vidare och möta din vän. Och du glömmer till och med att nämna att du sprang på honom, för det är inte viktigt. Inte längre. Förrut var det en big deal, men inte nu.
Någonstans måste du bestämma dig för att inte tänka på det längre. Inte förstora upp det som inte egentligen är något ens. Men det kommer en dag när du gör det.
Jag vet att jag själv har väntat, till och med väntar på den dagen. Men tillslut så övervinner nog känslan av att vara oberoende känslan av att vara osäker.
120906
Något jag skrev för ganska precis 1 år sedan. Och vet ni? Jag borde ge mig själv en high-five, för jag är där, har jag upptäckt. Även om jag vet att du inte bara slutar bry dig om en människa så har jag insett att jag inte behöver förstora upp saker och jag ska inte lägga ner energi på sådant som jag inte får ut något av. Och det spelar ingen roll hur många månader eller år det tar, du kan vara lika stolt ändå när du nått dit.
