November 29, 2012

Hur kommer det sig att dagarna i sig segar sig fram samtidigt som det känns som att tiden går så otroligt snabbt? Fredag efter fredag passerar och nu är det snart jul. Jul. Fattar ni? Snart är 2012 slut...
Mitt år har nog vart ganska händelselöst. Som stått still lite, på samma ställe hela tiden.
Nu har jag lite kvar av 2012, här i december som väntas på. Och jag hoppas, så att det blir nytt lagom till 2013. Det känns som att det skulle behövas.
 
På måndag ska jag prata med ortopedspecialisterna angående operation. Det kommer bli behövligt. Kanske man får lite mer klarhet i bollen, istället för att vela sönder. Men jag är trött på att gå och ha ont, trött på att vela. Jag är nog i allmänhet trött på min beslutsångest.
Den 12e kommer antagningsbeskedet. Spännande. Förändring eller inte? Vi ser väl. Men jag ska börja leva iallafall, inte dras med i vadagen och bara vara.
 
 
Min bloggkompis. :)
 
 
(P.S Charlie hälsar puss och kram till alla!)

Sofia Edlund

How we survive is what makes us who we are

RSS 2.0