Ibland ligger jag bara och känner. Tänker och känner.
Med massor av känslor som virvlar runt inom mig. Oftast trasslar känslorna och tankarna ihop sig och jag vet inte vad som är vad.

Men att känna är bättre än ingenting alls.
Jag är så fruktansvärt glad att jag känner så pass mycket som jag gör, även om det gör ont ibland. För jag har även vissa tillfällen känt mig helt tom och det är ännu värre.
Jag vet att för varje gång jag känner så växer jag, och för varje gång jag känner så hittar jag mig själv mer och mer även om jag knappt märker det just då.
För det är i så små steg att jag knappt vet det. Men jag vet, innerst inne.


Jag tror att en stor del att jag känner så pass mycket som jag gör är på grund av mina föräldrar. För dom är själv väldigt stora för mig och dom känner så mycket också. Så jag vill tacka mina föräldrar.
Jag älskar dom, för att dom älskar så mycket. Varandra. Mig och mina syskon.
Jag är glad att dom vart och är så kärleksfulla som dom är. Det har hjälpt mig att bli det också.

Men jag tycker att det är fantastiskt med känslor. Även om det är en av de mest komplicerade saker som finns. För tänk alla saker som får oss att känna som vi gör. Personer, dofter, ljud och minnen..

Och även om en känsla ibland kan kännas som att den förstör oss så väger det nog upp mot de gånger man har en känslostorm inom sig. Även om det bara är för ett kort ögonblick, att få känna ett lyckorus... Det är så fint.


Jag önskar att jag var kär. Förälskad. Jag vill kunna känna att jag bara behöver kolla på den där speciella personen för att sedan skina upp som en sol och känna mig lättast i världen.

Jag älskar att se min mamma lysa upp när pappa kommer hem och dom inte setts på några dagar. Se hur glad hon blir. Se hur glad han blir. Lika glad varje gång, efter så många år.
Jag tycker det är vackert att se kärleken lysa igenom ögonen och att man kan se den i någons ansikte.

Jag vill älska någon.
Krascha mina känslor i någon annans, måla minnen på någons väggar och döpa om någon till älskling i min mobiltelefon. Vad helst man gör när man är tillsammans med någon.
Även om jag vet att jag klarar mig ensam så tycker jag inte om att leva så. Jag tycker om att leva med någon, att ha någon nära och att ha någon att dela med mig till. Få ta del av.

Och tänk bara känslan när du får barn? Kärleken.
Fy fan så underbart.
Någon gång är det min tur, inte än, men någon gång!