Alltså det här är ju en pain in the ass. Andra människor är en pain in the ass ibland. Och mina tankar är det.

Dagarveckormånader av analysering. Och ibland tycker jag verkligen inte om mig själv när det händer. Att jag blir så osäker, att jag analyserar det så mycket, att jag är för rädd för att fråga. Jag tycker inte om att det finns personer som gör mig osäker. Att dom får mig att känna så och att jag måste bry mig. Jag tycker inte om att dom är svåra att förstå och att jag känner att jag vill förstå dom. Behöver förstå.

Ena stunden vill jag säga åt dom att dom fattar trögt och andra vill jag ge dom en stor bamsekram.

 

Det är förvirrande för huvudet. Det hänger inte riktigt med.