Så nära men ändå så långt borta

NU ska jag bli flitig. Börjat läsa Matte B.. Så här första dagen kändes det väldigt segt, var ett bra tag sen jag räknat matte över huvud taget, så kommer inte ihåg något alls typ. Men tar väll ett tag att komma igång, så hoppas det börjar gå bättre sen. Dock finns det inget värre för mig än just matte, så det är ju mindre kul. Blir väll inte bättre att sitta och räkna det en hel dag bara, utan att göra något annat.
Får helt enkelt se hur det känns sen, blir det för jobbigt skiter jag väll i det. Men det ska väl gå! Behöver det ju som sagt om jag ska plugga vidare, men det är ju inte bestämt än heller.

Annars så ska jag även vara flitig och sluta äta godis, och se hur länge jag klarar det den här gången! Sist var det väll 3 månader iallafall? Så det gick inget vidare.. Men ska göra ett nytt försök, smaskar alldeles för mycket sånt! Mina tänder kommer ploppa ut snart, det skulle ju inte vara särskilt kul! Dyrt skulle det bli iallafall. Har början till hål så...
Och sen allra viktigast träningen. Den MÅSTE jag verkligen ta tag i, men har ingen motivation alls. Skulle egentligen köpt mig ett gymkort, men sånt har jag inte råd med tyvärr. 
Men nu när jag får lite mer rutin på dagen så kanske jag kan få till träningen också!


Och så kan jag ju säga att min Mariestads resa var super! Trevligt att se annat folk, skönt att komma bort lite och hur kul som helst att träffa Elin igen! Verkligen jätte tråkigt att det ska vara så långt mellan oss.

Men en ganska kul tanke... Före jag for dit har jag inte tänkt så jätte mycket på att det var 1 ½ år sen vi träffades. Vi pratar ändå inprincip nästan varje dag i telefon, så det är väl det som gör det. Men det är inte som med andra, att man ibland kanske tänker; "Oj, nu var det 3 månader sen jag träffade den personen!"
Det känns ändå så naturligt, när vi träffades nu, som att det inte alls var så länge sen:)
Det är nästan som att hon är hos mig ändå, även om det bara är i telefon!
Så nära men ändå så långt bort... Det är min Elin det!

Hur som helst, så ska hon väll försöka boka en biljett upp snart. Och så fick jag ju ett nytt värdebevis för ena resan eftersom den var en aning försenad, så nästa gång behöver man bara betala en resa, det är ju skönt! Då kan jag ta mig ner till henne igen om inte allt för länge:)



Sometimes you make me so crazy I wanna turn and go
Then you drive me wild and it makes me want to stay
And sometimes it feels like I'm walking down a rocky road
Just to fall in your arms at the end of the day

Sofia Edlund

How we survive is what makes us who we are

RSS 2.0